Please, don´t leave me.

Dessa dagar, dagarna som går, som rinner förbi i en strid stöm av upprepelser, de försätter mig i den djupaste melankolin. Jag blir så trött på mig själv. Jag är ingen trevlig människa, men detta gör mig inte bättre. Tur för mig att jag har människor i mitt liv som står ut med mig ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0