fuckyoufuckyoufuckyou

Det är konstigt. Det är det. Hur människor med små ord och handlar kan få mig att må så dåligt. Är jag en svag person? Är jag verkligen det? Jag vet inte. Jag vill gärna se mig som stark. Som en person som går sina egna vägar och utmanar sina egna svagheter. Jag har byggt upp hela min tro på att "ensam är stark". Jag behöver ingen, ingen, ingen. Och därav borde jag inte heller bry mig om vad någon tycker om mig. Kanske är man inte så untouchable som jag vill tro. Eller så är jag bara så jävla trött på att höra att jag är konstig.


Människor som du, får mig att vilja låsa alla fönster. Att aldrig mera behöva gå ut. Att aldrig mera behöva mänsklighet.


Ibland vill jag bara att någon ska tycka om mig, hålla om mig. För en liten stund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0