Det värsta av allt.

Längst där bak i nattvagnen, sitter jag och längtar hem. Mitt tro, mitt hopp, har åkt på spö. Där ute faller gula löv. Vad fan skall man med kärlek till? Det blir ju aldrig som man vill. Vad fan skall man med känslor till.? De gör ju ändå som de vill.
Åh, jag önskar att du ljög. För det ända som är sant. Är det värsta av allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0