Standing on the shoreline

Jag borde ta ett djupt andetag, le mot dig och trycka ner all min galenskap. Då vill du vara med mig.

Men vill jag vara med någon som inte vet vem jag är? Som vet att jag vaknar varje morgon och känner att jag slösat bort mitt liv, att jag ångrar alla val jag gjort i livet. Att jag oroar mig för allting. Någon som inte vet om att jag gråter varje kväll. Att jag är fruktansvärt rädd för döden. Att jag nästan kvävs av min egen ångest ibland.

Det känns som jag står på kanten till min galenskap nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0