De sista drömmarna.

Susanne, tog en återvändsgränd. Det visste hon nog för länge sen. Så mycket piller, så lite sömn. Så lite ork, så mycket dröm.
Susanne, du brände alla skepp tills ingen orkar va din vän. Blåste ut varenda ljus och tänkte "nu men aldrig sen" Du ville bort du, ville ut. Aldrig samma, aldrig förrut. Du skulle bränna allt ditt krut. Men Susanne, snart är det slut. Då får du börja om igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0