Världen från hennes ögon
Hon lutade sig bakåt i den slitna fåtöljen. Laptopen balanserandes i knät och en halvt nerbrunnen ciggarett i handen som hon nervöst askade i colaburken på bordet brevid. Stirrade på hans namn på skärmen. Skriv till mig då, skriv något, vad som helst. Ge mig kontakt. Men ingenting. Den gröna pricken skvallrar om att han faktiskt är där, att han är aktiv vid sin dator. Någon annanstans, i en värld så långt ifrån hennes.
Hon ställer ifrån sig datorn och fimpar ner ciggaretten i burken, reser sig och går fram till fönstret. Det börjar skymma och den lilafärgade himlen blandas med Stadens miljoner blinkande stjärnor. Jag är här, tänkte hon. Detta är Staden. Jag är här, och han är i en annan värld. Jag måste leva. Om det är någonstans jag kan glömma så är det nu, om det finns någon tid i mitt liv, så är den nu.
Men tomheten sitter som ett järngrepp i hennes kropp. Hon lämnar rummet och finner Flickan med grå ögon, som hon delar lägenheten med. Flickan med grå ögon sitter nedsjunken framför deras gamla TV och målar sina tånaglar röda. Kanske för att kompensera sina ögon som bär färg av aska, en mulen himmel och slasket på Stadens gatorn när vintern börjar lämna över till vår. Det är en fredagskväll, och som alla andra fredagskvällar de senaste året så kommer snart deras vänner fylla lägenheten med värme skratt och alkohol. När de alla är tillräckligt berusade för att ha ett förgyllt skimmer framför ögonen så kommer de snurra iväg på självsäkra ben ut i natten. Löftet om natten tillsammans är glömt så fort de når Klubben. Men de bekommer henne inte. Hon uppfylls av energin runt henne. Hon dansar, och pratar, hon finns, lever, vill, vill allt här och nu.
Men det hon vill mest av allt är att inte vara ensam inatt. Inte gå hem med tomheten. Därför skrattar hon falska skratt, lyssnar med beundrande blick och talar med mjuka läppar.
Hand i hand går de på Gatan med för mycket ensamhet. Hon vet hans namn, men inget om hans drömmar. Hon vet inte vad han bor, men hon kommer ge honom sitt allt inatt.
Morgonen därpå. Hennes späda rygg emot han talar ett språk han hört förrut. Han försiktiga viskning möter inget svar. När det disiga dagsljuset möter alla stadens slocknande stjärnor går han Gatan med för mycket ensamhet fram.
Hon ställer ifrån sig datorn och fimpar ner ciggaretten i burken, reser sig och går fram till fönstret. Det börjar skymma och den lilafärgade himlen blandas med Stadens miljoner blinkande stjärnor. Jag är här, tänkte hon. Detta är Staden. Jag är här, och han är i en annan värld. Jag måste leva. Om det är någonstans jag kan glömma så är det nu, om det finns någon tid i mitt liv, så är den nu.
Men tomheten sitter som ett järngrepp i hennes kropp. Hon lämnar rummet och finner Flickan med grå ögon, som hon delar lägenheten med. Flickan med grå ögon sitter nedsjunken framför deras gamla TV och målar sina tånaglar röda. Kanske för att kompensera sina ögon som bär färg av aska, en mulen himmel och slasket på Stadens gatorn när vintern börjar lämna över till vår. Det är en fredagskväll, och som alla andra fredagskvällar de senaste året så kommer snart deras vänner fylla lägenheten med värme skratt och alkohol. När de alla är tillräckligt berusade för att ha ett förgyllt skimmer framför ögonen så kommer de snurra iväg på självsäkra ben ut i natten. Löftet om natten tillsammans är glömt så fort de når Klubben. Men de bekommer henne inte. Hon uppfylls av energin runt henne. Hon dansar, och pratar, hon finns, lever, vill, vill allt här och nu.
Men det hon vill mest av allt är att inte vara ensam inatt. Inte gå hem med tomheten. Därför skrattar hon falska skratt, lyssnar med beundrande blick och talar med mjuka läppar.
Hand i hand går de på Gatan med för mycket ensamhet. Hon vet hans namn, men inget om hans drömmar. Hon vet inte vad han bor, men hon kommer ge honom sitt allt inatt.
Morgonen därpå. Hennes späda rygg emot han talar ett språk han hört förrut. Han försiktiga viskning möter inget svar. När det disiga dagsljuset möter alla stadens slocknande stjärnor går han Gatan med för mycket ensamhet fram.
Kommentarer
Trackback
