Den här staden dödar dig när du är ung.
Kedjerökande genom fönstret. Inte ens en jävla utsikt kunde jag få. Istället stirrar jag på en cykelkyrkogård och ett landshövdingshus där alla fönstren stirrar kalla och döda emot mig. Spökhuset som äter min själ. Strålkastaren från hamnen skvallrar om en stad där bakom. Staden som dödar dig när du är ung. Där 5:ans spårvagn mot Hisingen 04:05 från Valand lika väl kan vara din sista resa, som det är den sista vagnen för natten. Då väntar jag hellre till 06:00 tiden när morgonvagnarna börjar rulla ut. Då föds nytt liv. Hur många gånger har jag inte sett Göteborg vakna på väg hem från en natt i moraliskt förfall. Godnatt.
Kommentarer
Trackback
