vingligt.

Känner inte av någon semester. Stress. Åker över halva landet. Grejjar. Taking care of buisness. Mobilen och min laptop alltid nära till hands, frenetiskt tuggandes på en morot. Men det är så jag trivs. Jag är en planerare, en strukturerare. En organiserare. Ja ni förstår.

Ikväll ska jag till min nya lägenhet och fixa. Yes, it´s real. Jag lämnar nu Jönköping för en sista gång.
Min nya lägenhet är helt underbart fin, den ligger 3min från centralstationen och den är min min min.
Jag ser framför min hur jag kommer tassa runt på mina fina trägolv en kylig decembermorgon, hur jag skall laga middagar till mina vänner i mitt stora fina kök. Hur jag ska börja ett nytt liv. Jag längtar till liv och rörelse, till konst och oliktänkande. Jag skulle kunna skriva massor om hur det är att bo i en småstad gentemot en storstad. En annan dag.



Done

Sådär, nu var det gjort. Ingen återvändo. Känns bra, jag gillar förändringar, trots att de gör mig lite nervös.

Nu skall jag åka upp till min lilla stuga i värmland. Några dagar med sol, bad och oändligt med skog. Är tillbaka till helgen. Då är det gayfest på lördag och kalas för Tristan och Melvin på söndag.



Ett halvt glas rödvin


Jag har solat, jag har badat, jag har grillat. Och nu är jag trött.
Ska sätta mig på altanen och röka en cigg och fundera över förändringar och förväntningar.
Och på vad jag ska göra åt mitt hår.

A letter to a woman

Nervositet
Ångest
Förväntan
Rädsla
Förhoppning

Drömmar om livet.


...en feminism som inte gör kvinnan till en utopi om ett bättre samhälle, som inte gör henne till en naturlig identitet - utan som istället kämpar för en frigörelse från fasta könsidentiteter.


Norrland

Om jag inte får den kommer jag bli deprimerad tror jag. Då ger jag upp. Då flyttar jag till Norrland.

And they paid, I cry and cry for you

När jag gråter finns det ingen som lyssnar.
Andas in.
Även blinda kan se.
Kaos.
För det beklagansvärda till mig.
Även om jag är vaken, i den mörkaste natten, så kommer jag, jag väntar på dig.
Det är kallt där ute, och alla har lämnat.
Men jag väntar på dig.
Och inget hindrar det från att hända.
Och jag håller av mitt elände, ensam.


All the photocreds to this guy

Tell me what you never felt?

Det är städer jag behöver
Städer när jag blöder
Städer jag behöver
Städer som den här



En vän frågade mig vad det egentligen är jag vill ha i en annan människa.
Jag vill ha en okomplicerad själ, ett livfullt sinne och mängder av drömmar. Jag vill ha den som vågar älska, den som vågar släppa taget, den som vill springa och stanna på samma gång. Jag vill ha kärleken som sveper undan mina fötter.
Det som de säger inte finns.



Berätta vad du aldrig känt?
Tror du fortfarande på mig?
Det finns alltid en förlorare.
Och jag har aldrig känt mig så ensam.
Som när jag är med dig.




Talking about a revolution

Jag vill skriva så mycket, men det får bli i .txt istället för mitt lilla offentliga rum. För jag vet att ni läser, suger i er och gottar er i mina våndor. Skall fokusera på det positiva. Jag har underbara vänner, fina underbara. Vänner som är värda mycket mer än att slängas bort för en annan random person. Vänner som vågar se utanför sina egna små bubblor. Jag har planer, det har jag alltid, det infrias inte alltid, men det viktiga är att jag inte ger upp. Jag fortsätter bygga upp drömmar, sätta upp mål och jag försöker nå dem. Även om jag inte lyckats, så har jag försökt. Jag ger aldrig upp. /Jag har ett liv och det är nu./       Jag övervinner varje dag mina rädslor, jag stärker jaget.





Jag vet att /ni/ tycker jag är konstig. Att jag har labil och har svårt med relationer. Svårt att stanna och svårt att låta gå.
/Men ett bränt barn skyr elden./
Jag blir glad när du/han säger att jag är smart, att jag är begåvad. Det är den bästa komplimangen jag kan få. Det är det enda som betyder något för mig. Du kan operera dig till oigenkänlighet. Men insidan finns alltid kvar. Där under ligger den och ruttnar i dig. Eller glöder och brinner. It´s your choice

Next stop...

..in Gothenburg tonight. Got a 1000 stuff to do tomorrow. Leaving tomorrow night.



we are the crowd


Jag gav upp för längesen.

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut 
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring








Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut

Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg



Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen



Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen

Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen



Jag gav upp för länge sen

Missat

Hur kan jag ha missat att Gudrun Schyman har en blogg?


http://www.schyman.se/bloggen/


"I fredags var jag inbjuden till Kyrkans ungdomsprojekt i Malmö. Jag var "hemlig gäst" och pratade och svarade på frågor från vetgiriga unga och en del vuxna. En präst berättade att han rätt ofta förberedde par som skulle gifta sig  och att han blev så förvånad över att så många kvinnor ville bli förda till altaret av sin pappa.

Han förklarade för brudparen att han såg det sättet som en patriarkal kvarleva, från tiden då kvinnor var mäns egendom. Först faderns och sedan den nye mannens. Överlämnandet  framme vid alteret var en bekräftelse på att "affären" var klar. Här får du "min" dotter att bli "din" hustru"."



Det är ju helt fantastiskt. Om, om jag någonsin gifter mig (jag tvivlar) då skall jag stå längst fram i kyrkan och så skall min man få föras fram av sin mamma. Eller så gifter jag mig helt enkelt med en kvinna. Eller inte alls.


Le Deuxième Sexe

Könens hierarki upptäcker hon först inom familjen. Hon förstår så småningom att även om faderns auktoriet inte är kännbar var dag, så är det han som är suveränen. Och just att den inte plottras bort ger den desto större glans. Även om modern de facto regerar över hem och hushåll, brukar hon vara skicklig i att låtsas att det är fadern som bestämmer. Vid viktiga tillfällen är det i hans namn som hon fordrar, belönar eller straffar. Faderns liv omges av gåtfull prestige. Den tid han vistas hemma, det rum han arbetar i, de saker som omger honom, det han sysslar med, hans vanor är heliga. Det är han som försörjer familjen, han som har ansvaret och är dess överhuvud. Oftast har han arbete utanför hemmet och det är genom honom som hushållet kommunicerar med den övriga världen. Han inkarnerar denna äventyrliga, enorma, svåra och underbara värld, han är transcendensen, han är Gud.



Den viktigaste boken i bokhyllan.

apartment stuff 2


Min Alberto Gonzales och mina guldänglar (second hand)


hörlurar och stavar som jag aldrig aldrig aldrig går med.


orkidee och en del av mina gård.


ramen är second hand och bilden tror tror jag föreställer buenos aires. men jag kan minnas fel.
jag gillar den mycket iallfall.

apartment-stuff 1


galen vintage-lampa. mycket resetidningar. en av mina hustomtar


En dyster tavla


Favorit-ljusstakarna. Stulna från min mamma.


flowers makes you happy. inhandlade på västra torget.

Älgarna.



Ser ni öppningen i skogen på andra sidan sjön?
Där ligger mitt hus. Min alldeles fantastiska lilla gård.
Där är det jag och älgarna. Jag och älgarna.

dead or alive


Tomorrow I´m the one who will visit the gym, dead or alive. I´m going.

Annoyed.

Gör ett halvansträngt försök till att nätdejta. Blir bara irriterad. Tycker alla är pretto. Gnisslar tänder över ännu en kille som gillar att "ta en sväng på hojen". Kör ut för ett stup. Nej, jag är inte trött på att äta frukost ensam. Min frukost äter jag helst i soffan, klickandes lite på datorn eller halvtittandes på nyhetsmorgon. Såreså!

UNKNOWN, WOMAN 2009-349701



UNKNOWN, WOMAN 2009-349701

January 22, 2009, 11.45 a.m. FINAL NOTE

XXXXXXXXX Psychiatric emergency, admission

Physician Signed by XXXXXXXXX / psych clin disch phys

Care process It was learned at a later consultation, that the name of this pat is Anna Odell, born Pers. ID no 731003-xxxx. She had previously explained that she had staged a repetition of Anna having become psychotic 10 years earlier. All was just to carry out a project. Anna described how she had spoken with various persons and informed that she wanted to pretend to be psychotic for 24 hours and see what happened then. Anna left "To reconstruct a psychosis" by Anna Odell Konstfack 2008, in which pat's entire reasoning regarding events of the past day are described.

Mental status Fairly good formal and emotional contact. No evidence of psychosis. Clear and lucid, quite clever. No psychotic symptoms!

Procedure / planning After sign became so upset that I sign could not stay in the room, belongings were returned to the pat who was immediately released. She would like to explain but sign, who was not really capable of listening to this, explains that she can obtain the sign's address and mail the explanation!

35-year-old woman with psychotic episode 10 years earlier. Carried out a repetition/staging of this episode. Feigned psychosis. Not currently judged to suffer from any serious mental disturbance, has only simulated psychiatric symptoms and thus does not fulfill criteria for compulsory institutional care (LTV).

ba_fa_anna_odell_01

En spricka, ett hål och en skarv

Jag förväntade mig ingenting, ville inte ha någonting. Visste vad det är, vad du var, var jag står. Förstod hur du tänkte, precis vad jag får. Jag fick precis som jag ville.

Varför blev jag då ändå besviken?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0