Hela livet var ett disco

Men hur kunde det bli så svårt?

Där kom beslutet, om slutet.

Jag måste skala av vissa människor ur mitt liv. De gör mig bara ledsen och får mig att känna mig otillräcklig. Vad behöver egentligen en människa? Jag kan nämna essentiella aminosyror, men känslor? Jag vill inte vara ensam, så varför stöter jag bort alla? Varför lever jag hela tiden i en morgondag? I en tanke "när mitt liv börjar". Det har gått 26år nu. Det är dags att börja leva nu, Susanne. Eller så slutar du.




gå gå gå gå gå gå gå gå, bara gå.


Kommentarer
Postat av: jonny

jag vill alldrig kunna gå

kann du årna det en sånn

sprita åt mig

2010-08-26 @ 22:54:59
Postat av: jonny

jag vill alldrig kunna gå

kann du årna det en sånn

sprita åt mig

2010-08-26 @ 22:56:30
Postat av: jonny

jag vill alldrig kunna gå

kann du årna det en sånn

spruta åt mig

2010-08-26 @ 22:58:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0