Tusen gånger om
En sak har jag lärt mig under mina 26 år. Att även om jag älskar, så älskar jag alltid mig själv mer.
Så många stunder jag har försakat, försökt att falla. Så mycket tid jag har förskingrat, så mycket stolthet jag har förått och förnedrat. Så mycket jag hallucinerat, om en kärlek som inte existerade. Men låt mig leva innan jag dör. Min lycka är min egen.
Jag vill vara där, jag vill se det. Jag vill veta att jag brinner. Att hela jävla världen brinner. Jag vill se för att veta. Veta vem jag är, att jag lever att jag andas och känna lite jävla känslor. Jag stänger min dörr för dig nu, du var inte ens ett tidsfördriv. Jag måste veta vad jag kämpar för.
Och efter allt som har hänt, har det kommit ner till två saker. Och jag väljer livet varje gång.
alltid, om du älskar mig kommer jag lämna dig.
Var i Jönköping i helgen. Där jag bodde i 5år. Helt utan anledning egentligen. Jag har många fina minnen därifrån. De finaste med Lottie. Som jag inte känner längre, det är så jävla synd. Men hon fick ett val, och jag hoppas att hon valde rätt. Jönköping är en bubbla, men egen liten värld. När man bor där existerar inte omvärlden. Det är bara vi och det är så skönt när alla andra låter bli oss. Jag kan inte tänka på Jönköping utan att det börjar göra ont i kroppen, de börjar i armarna och sprider runt sig. Alla människor jag har försakat, alla år jag har förlorat. Alla dagar, alla nätter. Så jävla underbart. Men samtidigt, här är vi på samma nivå och försök inte stiga, försök aldrig gå ett steg längre. På bussen till Göteborg, ljus överallt, människor som fyller Centralstationen en söndagskväll. Det inger mig i ett lugn. Jag är inte ensam. Hon är ingen stor stad, men fan vad hon är vacker. Jag behöver veta att jag inte är ensam för att inte bli galen, håll ner mig. Jag har en enda trygghet i mitt liv, ett enda nav, och hon finns här. Det är konstigt egentligen, det som får mig att må dåligt, är tiden. Och att alltid leva med nerverna utanpå. Jag kan vara lycklig som har vänner som kommer och knackar på min dörr tills jag öppnar och fyller mig med vin när jag är på botten. Jag ser botten allt mer ofta nu, undervattenströmmar som drar. Jag är så jävla rädd för vatten. Jag är så jävla rädd för att drunkna, kan aldrig ha mitt huvud under vattnet mer än någon sekund. Kanske för en av de jag älskade mest i mitt liv dog i vatten. Kanske för att de flesta i min familj har dött i vatten. Kanske skriker något inom mig att hålla mig borta. Eller så är det för jag är rädd för det mesta, jag är tom rädd för att ta folk i hand, måste alltid blunda i det ögonblicket. Jag undrar vad de tror om mig? Jag undrar vad du tycker om mig?
Brinner
och skyller allting på våra fyllehuven
undanflykter och självanklagan
jag ser domen i dina ögon
Symtom vid panikångest
- svettningar
- domningar eller stickningar
- darrningar och skakningar
- kvävningskänslor
- smärtor i bröstet
- illamående
- frossa eller värmekänslor
- rädsla för att tappa kontrollen.
- andnöd
- hjärtklappning
- yrsel
- illamående
- spända muskler
Kan nog checka av alla....får även ett otäckt tunnelseende.
try and touch me so I can scream at you not to touch me
run out the room and I'll follow you like a lost puppy
then tell me how ugly I am, but that you'll always love me
Jag andas vid vattenytan. Jag går där isen är som tunnast. Jag balanserar på kanten.
